slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Fredag
fredag 12 januari 2007

Jag blir bara nervös av tanken. Konstigt, för jag trodde verkligen jag inte skulle bli det. Tänkte faktiskt igår natt:" jag är ju van, det spelar ju ingen roll". Men när man får det på ett vitt papper framför sig sådär så blir det ju verkligt, tillskillnad från allt det skissartade som försegår i mitt huvud. Men gud, hur ska man reagera. Nu vet jag i alla fall hur jag ska spendera resten av eftermiddagen. Strirra ut genom fönstret och fundera ut en djävulskt bra plan, som aldrig kommer vara tillämpar. Men som sagt: jag bryr mig bara om en värld som inte existerar, om det funkar där, då kan jag alltid låtsas att jag drömmer när jag upplever jobbiga saker.

En annan kul som hände idag var jag gick omkring och flinade hela vägen igenom rydscentrum, genom hemköp och brast nästan ut i skratt för inget speciellt. Men det var ju så väl koreograferat att man nästan kunde gråta