Det är nästan surrealistiskt, det hela. Tidigt upp för första gången på hundra år men jag kan inte sluta frysa. Efter ett par timmar blir jag frustrerad och plötsligt extremt trött. Måste ligga i sängen ett tag. "Har aldrig känt mig så här tung", tänker jag. Det är nog lite så här det känns att dö. Lite grann. Jag förstår fortfarande inte hur jag hamnade just här i just denna tid. Jag vill sova, utan krav, lite längre än jag brukar. Snart är sommaren här, augusti kommer sen. Därimellan, där sover jag.