slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Kvällar
söndag 20 maj 2007

Att åka upp och ner men aldrig komma upp igen. Jag är orden som bara blev kvar för alla som jag någonsin älskat är bara tomma bord. De försvinner med min förvirring. Jag snurrar runt men kommer ingenstans, tom utan luft Jag försöker äta upp resterna av mitt förnuft. Varför ska man engagera sig i någonting alls när man hatar sig själv? Benbrott, egentligen en smärta jag känner att jag saknar. Det är en insikt att ta med sig neråt. Jag följer efter.

Inga bra saker kvar i mina fickor. Nu hatar jag också mig själv. Explosioner i mitt huvud för det är tomt. Bara ha någon. Kliché. Alla söndagar som aldrig tar slut, de är också jag. Det finns inget smärtstillande piller som fungerar, jag har testat varenda ett, nu är de slut. De säger att man aldrig ska ge upp men jag gör sånt ändå. För jag är bara fragment av texter jag skrev en annan natt och pusselbiten från busstationen i annan tid. När man inser att man sakta men säkert tynat bort på bussäten i städer som ingen besöker och bland människor som aldrig andas. Är allt en fråga om inställning eller handlar det bara om format? Jag är 7 inch fel format för maxisingel men rätt 12 inchig för fallskärmar. Varför vaknar man upp tom? Det dåliga tecknet att man inte ens har något att gråta över så man gör bara inget alls en hel del eller så gråter man utan anledning åt inget alls. Jag vet inte varifrån allt vatten i mina ögon kommer för det var inte jag som la det där och jag märkte aldrig att någon fyllde mig med någonting alls för det känns som ingen riktigt rört mig på riktigt i hela mitt liv och att jag egentligen aldrig riktigt tagit åt mig en riktig känsla men jag är arg för det borde göra mig bortom känslor och trevande ensamhet men så är det inte riktigt. Men hösten räddar ju alltid alla människor och även mig men jag orkar inte riktigt bry mig för bortsett om man inte vill ge upp allt man svävar på och allt som definierar det som du är så får du allt ta och förbli tom på morgonen och ensam på kvällen och om sanningen ska fram så bryr jag mig inte riktigt längre så jag tänker sluta slösa ord och börja glida på ytan som alla andra människor i skiten som är Sverige.