Idag har jag bara ätit det där special knäckebrödet från Gränna för det var det enda jag kunde äta. Det var gott. Jag tog dock några skorpor med tre olika syltsorter. Jag doppade. Jag har spelat poker, jag har spelat en innebandymatch. Jag är trött. Jag lyssnar på Neil Young. Imorgon måste jag fortsätta jobba för att få ihop pengar för att överleva och jag funderar är det så här man tillslut blir? Utanpå känner jag mig kall och konstig, inuti så är jag mest bara tom och ledsen. För inget. För att detta är vad hösten så här långt fram i mitt liv har att erbjuda. Jag spelade gitarr idag också. Jag kan aldrig spela klart all apologies för att jag tror att jag kommer gå av på mitten då. Det fanns bara ett kuvert i mitt brevfack idag. Det ligger fortfarande kvar där. Imorgon tänker jag inte kolla posten. Jag är rädd för att kika ut, ett monster väntar utanför min dörr. Jag vet inte hur man ska agera i omklädningsrum. I Rydshallen ska alla knuffa på alla. En menisk eller nåt sånt hade tydligen gått sönder på en person som jag såg på håll idag. Skulle jag ha gått fram och hälsat? Jag har inte diskat på flera dar. Jag blir ledsen när jag hör min röst i efterhand. Barn på TV verkar alltid kunna rimma på ordet stim. Jag har tröttnat på alla komediserier men jag måste fortsätta se på dem av någon anledning. Jag önskar att jag skulle få leva om denna höst från början. Eller från början av sommaren. När jag tänker efter så skulle jag vilja leva om gymnasiet och högstadiet för ursäkta jag var en idiot, någon sköt mig i huvudet. Jag tror aldrig att jag kommer tillbaka igen. Jag tror aldrig att jag kommer ur denna knipa. Den kommer nog att göra så att jag tynar bort. Det är tungt att tyna bort på måndagar. Det är lite tråkigt att inte kunna köpa godis på fredagar. Jag är ledsen för jag kunde inte skicka en farsdagpresent till min pappa som jag gillar så mycket. Ibland funderar jag på att bli vävare och flytta tillbaka till Högsjö. Ibland tror jag att jag fortfarande springer omkring på gröna gräsmattor under nittiotalet då allt var så varmt vid vita tegelvillor. Jag ogillar att jag tyckt så illa om så många. Jag klarar inte av andras musiksmak. Jag tycker ibland jag ser bra ut. Ibland ser jag att jag är rätt fyrkantig till utseendet. Lite som en slägga i ansiktet. Det finns bara tre färger i mitt huvud. När jag åkte buss hem i sjuan med min freestyle så brukade jag leka att jag levde i en helt tom värld som var helt vit och tom och i den hörde man bara New Order. Ensam ensam var man där. Jag är inte ensam här. Jag har min eltandborste men den klippar alltid fast på mina läppar och jag vet inte riktigt vad jag ska säga när folk ringer till mig. Ibland skulle jag vilja säga saker men jag vet inte riktigt hur man gör. På något absurt sätt så kan jag bara uttrycka mig på riktigt om jag ser det som små figurer som jonglerar. Jag måste borsta tänderna, jag måste sova, jag måste gå upp och fortsätta. Jag skulle vilja kunna gå upp och lyssna på P1 morgon men jag går och lägger mig försent. Jag saknar min Pavel Bure affisch. Imorgon kommer vara som idag som var som i förrgår som förhoppningsvis inte är som om en månad men troligen som om en vecka. Jag blir ledsen när jag hör min egen röst på band.