Jag somnar framför en skärm men väljer alltid någon annan term men nu så har jag flyt så snälla ta ett trasigt kort på mig. Pausen mellan det som jag sa och gapet där du försvinner och jag tar vid. Såret i mitt huvud som jag önskade att du kunde se men med lite sarkasm så blir det något att sälja och att älska. Jag antar att du och jag kan bli något om jag somnar här och nu så jag kan börja slicka och dricka det som jag aldrig tänkte, gjorde eller kände. Mellan moln, byggnader och barn i super-8 linser finns jag kvar. I vattnet på flygplatsen, bland barnen i havet; du vet hur jag känner mig. Alla explosioner i min mage har en mening, alla slag i mitt ansikte har sin melodi. Jag vet allt när jag blundar och smakar på allt som jag stöter på och jag tror att man kan fly genom att bara försvinna rakt igenom marken och komma dit där man aldrig riktigt var men ibland drömde att man skulle bli och jag antar att vem som helst blir lugn på ett köksgolv eller bland rösterna i bussen. Jag vänder mig bakåt för att kunna slicka på ditt hjärta och smaka på din hälsa. Jag tar av mig munnen för att smaka något av värde och jag är först ut i solen för jag är inte här egentligen för inget händer egentligen på riktigt. Förlorar blod och vätska medan jag försöker se fönster där det finns luft men jag antar att färgerna i ditt ansikte är svaret på frågan som jag aldrig riktigt kunde formulera men snälla du fortsätt att möta min blick även om jag troligen inte gillar dig men du är ny och underbar så jag köper ditt namn vilket fall. Jag är ond och har baggage, jag vet allt och jag kysser dig för om det smakar salt så kan jag börja försvinna bort till andra städer och andra situationer med dig i min ficka men det tänker inte du på för allt som du kan se är sprickan som öppnat sig i mitt bröst. De vinkar och säger farväl medan de strömmar ut från min värld och in i ditt ansikte och jag undrar vem det egentligen är som du skickar hemliga meddelanden till men jag ser aldrig riktigt efter för medan jag talar med ingen alls så märker jag att vokalerna är tomma och att orden sugs tillbaka ner i halsen där de inte riktigt har någon mening. Men jag tänker hänge mig åt dig ändå för det är snart vår och sen sommar och det är den som gör bra saker med människor och jag vill glömma förra sommaren och sommaren innan den för mellan dig och mig så ska det bara finnas bilderböcker med historier om tokiga personer och melodier om hur jag var förr i tiden innan dig. Splitsekunden mellan momentet då jag inser att det är fel och att man borde springa och känslan av att jag har förlorat benen, då måste man försöka sälja sig själv för man får ju inte glömma bort att hand i hand är det bästa sättet att invadera ett land och i slutändan så är allt jag ser ett leende och blicken i din ögonvrå som säger mig att om jag verkligen blundar denna gång så kommer jag aldrig mera att vakna.