slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Staden
lördag 5 januari 2008

Och jag är tillbaka och det är samma sak igen. Jag i min lägenhet och allt jag kan tänka på är poker och sånt som jag antar hänt mig. Jag mår illa. Jag känner ingenting. Det känns tråkigt när folk måste åka. Det känns jobbigt att flytta tillbaka och tillbaka hit och aldrig riktigt komma tillbaka hem. Till blåbärsvägen för det är inte samma väg och här omkring finns jag inte riktigt än. Jag är hemsk och jag tror inte på så mycket längre men jag antar att det ger mig en viss chans att lyckas med någonting någonstans. Hoppas ingen jag känner dör i år. Jag har varit med om så väldigt få dödsfall i mitt liv så det känns som om jag samlat ihop till det och det är en hemsk tanke, jag vet inte ens varför jag tänker den.