SID. Det var medan jag satt i baksätet av en bil som stannade in för ett övergångsställe i staden som hela min ungdom utspelat i som jag för första gången såg henne. Hon bar en svart analog kamera i handen precis som om hon skulle fotografera något närsomhelst när hon var på väg över. Hennes två vänner mer eller mindre drog henne över övergångsstället för hon stannade när hon la märke till att jag i mitt baksäte såg på henne. Jag hade svarta glasögon, jag hade aldrig tidigare haft det, men av någon anledning så hade jag det idag och jag såg ut som Elvis Costello antar jag. Ny och underbar som jag var så såg jag på henne och i armryckningarna från hennes vänner så stirrade hon nästan tomt på mig och tog ett fotografi och vi åkte vidare jag och mina föräldrar och jag skulle ljuga om jag sa att jag tänkte för mycket på det för utanför mitt fönster exploderade landskapet i rött gult och blått vilket är färgerna som jag antar att det fotografiet måste haft.