slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Automatik
måndag 1 september 2008

Dödlighet, framtid, hösten och allt går att kombinera häromkring. Mitt gamla liv finns kvar någonstans och jag bor in mig här och vänjer mig vid sättet som saker faller ner. Man kan vara dekadent och samtidigt göra karriär med idéer och historier. När jag sneglar åt vänster kommer ljus in som stjärnor och träffar mina röda ögon. Förstår inte varför jag vill stressa fram allt, bli klar med allt bara för att allas dödlighet inte ska synas lika mycket. Låt den smyga in i mina drömmar. Att mina bortkastade år inte ska svida så mycket. Rulla igång. Om inget betyder något så kan man lika gärna hänge sig åt allt man ser bara för att döda tiden. Jag har väntat så pass länge att väntetiden inte längre stör mig, jag är så van vid att stå och vissla att jag inte ens behöver le längre. Cyklar, sjalar och gamla anteckningsblock från förr i tiden. Jag börjar fundera på varför jag i huvudtaget kände smärtan.