Det handlar om att hantera vardagen. Det är de små sakerna. Utanför fönstret, inget alls - inte ens regn, sol eller moln. På sätt och vis handlar allt som händer inte alls om mig. Det är en melodi att dansa efter, att slå sig ner och isolera sig från. Men å andra sidan är det allt jag är, sakerna i det här rummet. Musiken i öronen, ljuset från hörnet och de sena kvällarna. Böckerna jag läser, tidningarna som jag sparar. När jag pratar så tänker jag på öar. När jag är ute och reser så pratar jag aldrig om mig själv, det handlar aldrig om mig. Inga fler katastrofer, nu är jag räddad och jag har inte ens någon riktig energi att lägga på att bli deprimerad och när allt kommer omkring är jag rätt lycklig för jag kräver inte mycket. Bestämmer mig för att hänge mig åt idéhistoria. Om det var något jag lärde mig i våras så var det att jag, när det kommer till kritan, kan tänka mig att försörja mig på rätt många mindre roliga sätt. Det är egentligen inte ett sådant stort beslut, det handlar inte så mycket om mig själv. Jag tänker inte låta detta definiera vem jag är. Men det är nog nyttigt att äntligen kliva in och engagera sig i något. Bli en del av något, lägga lite energi på något, bli lite fast i någon. Det handlar om tidsfördriv och det handlar om att glida vidare nöjd med hur allt ser ut just nu med en sorts säker tro på att om jag har detta förhållningssätt till livet, så kommer det bli bättre, ännu lyckligare, längre fram.