Idag när jag var och sprang så såg jag mig själv vid ett annat löparband och fast det egentligen inte var jag utan en annan tid, ja dimension och så, blev jag glad för jag verkade trots alla saker som föll ner runt omkring - barndomar som tog slut - klara mig helt okej och hålla god fart. Jag drack vatten en extra gång, bara för att på håll betrakta mig själv en sista gång.