slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Gradvist
lördag 25 april 2009

Sakta men säkert gjorde jag mitt återtåg till samhället - allt gick så gradvist och utan min uppmärksamhet att jag ett tag trodde att det inte handlade om mig. Våren kom även till vintern och min längtan att bli inbakad i varma bröd avtog (fast den kommer aldrig att försvinna). Jag fick höra om summor som skulle regna över mig i sommar och det gjorde mig någonstans glad. Ekonomin blev trivialiserad - jag hade fel: man behöver inte ha allt utan något för att kunna distansera sig från kungens ansikte. Vem som helst kan vara taoist när man har en glass i handen på en cykel och idag fotboll imorgon skogen - jag finns kvar, jag finns kvar.