slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


Färgerna plötsligt
lördag 19 september 2009

Och plötsligt ser jag inga färger. Jag har bara två färger i mitt huvud och allt runtomkring mig dör och träden börjar plötsligt brinna, hela min framtid och historia. Skräckslagna springer de ner för gatan och vill ta med mig dit de bor och jag förstår plötsligt att detta är min sista höst. Jag släcker hopp, jag dödar mönster – stjärnor glittrar i mina ögon. När som helst dras jag upp och dinglar sedan ner tillsammans med regnet och löven och det kommer aldrig att bli ljust i denna stad igen och jag kommer aldrig att komma hem.