När jag cyklade iväg i morse sprack mina vantar och någonstans gjorde det väldigt ont för de var mitt enda riktiga minne och min enda riktiga historia och jag frös men någonstans på himlen var det blått så jag tänkte inte värst mycket på det. På låtsas och på riktigt hela dagen och medan jag märker att min godisklubba har ett hål inuti sig märker jag att taken på berghem är röda och verkar gå rakt upp i himlen och sen efter tusen ord och tusen meningar som egentligen bara såg ut som figurer så måste jag lämna detta hus och leta upp den enda ensamma toaletten på hela campus för att där bli galen, tom och förstörd och sen börjar allt om och när jag cyklade hem såg jag att rören längs vägen läckte vatten fast det var bara jag som visste att de egentligen bara var väldigt ledsna.