slowlydown
NOT ALL THOSE WHO WANDER ARE LOST


i jakt på tristess
onsdag 9 september 2026

Jag tänker hela tiden att jag ska återvända och skriva och kunna vara uttråkad. Men telefonen är där fast alla är så himla töntiga där nuförtiden. Söker dramarturgi, söker något svar bortom gör saken. Alla ser likadana ut när de stirrar mig i ögonen från kameran, alla ställer en fråga. Tusen möjligheter inget unikt. Svaret är kanske att skapa utan mål. Skicka ut från mig själv. Jag måste ha en egen tanke. Tröttsamt att aldrig få tänka en unik tanke. Mitt jobb är en ren illusion, orimligt betalt för ingenting, bokstavligen som man vunnit på lotto. Ändå måste jag påminna mig själv att inte göra det, att inte fylla glaset så det rinner över. Kanske är dikten svaret. Kanske är det egna ordet svaret. Jag söker varken publik och produktivitet, bara tryggheten som bara återfinns i ens egna ord.